Överlevarna – Alex Schulman

Jag läste denna direkt efter att ha läst Schulmans Glöm mig, det är tydligt att denna bok inspirerats av Schulmans egen barndom och det finns något väldigt fint i det. Dock så var jag lite mätt på barndomstrauman med dåliga föräldrar i.o.m att jag gick från Glöm mig till denna, tyvärr. Jag hade nog uppskattat boken mer om jag inte hade gjort det.

Boken är välskriven, som alla Schulmans böcker, och har en cool twist. Men jag fan mig själv att tycka att den kändes lite långdragen stun... Läs hela recensionen

Men wow vilket slut! Det var jag verkligen inte beredd på.
Även om slutet fick mig att fundera på att sätta en 4:a som poäng så är det ändå helheten av boken som gör att jag avstår. Missförstå mig inte nu. Boken är bra. Men den är något seg (enligt mitt tycke). Språket är däremot härligt med vackra platsbeskrvningar som gör att jag som läsare kan se omgivningarna framför mig. Men historien griper som sagt inte tag i mig förrän vi närmar oss de sista sidorna.

Otroligt sorglig men absolut underbar läsupplevelse! Svår att lägga ifrån sig, lever kvar i minnet långt efter att läsupplevelsen är slut.

Alex språk är som vanligt vackert och verkligen gör skäl för namnet skönlitteratur. Man får kanske en överdos av det känslomässiga samspelet mellan bröderna. Det växlar blixtsnabbt från dur till moll och följer inga normala lagar. Gemenskap går över i fiendskap, fiendskap övergår i eufori. Kort sagt en känslomässig berg-och dalbana går som en röd tråd genom boken. Det hela kompliceras ytterligare av relationen till föräldrarna. Boken är fängslande och inte bara en guldgruva för psykologer.

Alex Schulman är en fantastisk berättare. Historien griper verkligen tag och ger läsaren en bild av hur hans och hans bröders uppväxt var. Läs denna bok!

Boken är snarlik en annan av Schulman. Den som handlar om hans mor, Lisette.
Torpet, sjön är de i Värmland? Jag tycker mig känna igen omgivningarna.
.