Jonasson drämmer en kil rakt in i det politiska stormaktsspelet som präglat de senaste åren. Med världsledare som är mer än lovligt galna, finansvalpar som roffar åt sig och de ständigt utsugna som får stå för notan. Som nattlektyr inför valet är Jonassons bok väl så bra som annat. Per Hägred, Borås Tidning
Allan sitter med vännen Julius på Bali och har nästan lika långtråkigt som strax innan han klev ut genom sitt fönster på hundraårsdagen ett år tidigare. Nu väntar ny födelsedag. Julius bestämmer sig för att fira sin vän med en luftballongfärd. Allan föreslår att de i så fall tar med sig något att dricka, ifall det skulle bli stiltje där uppe i luften.
Det som följer är allt utom stiltje. Vinden och omständigheterna tar vännerna på en resa genom all världens galenskap. I centrum för den står kärnvapenkapprustning, tuppfäktning världsledare emellan, dumhet och argan list. Längs vägen avverkas Kim Jong-un, Donald Trump, Vladimir Putin, Angela Merkel och en svensk utrikesminister som undrar om allt det här händer på riktigt.
Hundraettåringen som tänkte att han tänkte för mycket är den fristående fortsättningen på Jonas Jonassons succéroman om hundraårige Allan Karlsson. Författaren granskar på nytt mänsklighetens alla tillkortakommanden. Han gör det på sitt oefterhärmliga sätt, med humor och värme.
Det kom ju en film om 101-åringen, men den var ju inte särskilt bra, boken har inget med filmen att göra, tycks det, den är bra.
Går ej att låta bli att jämföra med hundraåringen. En humoristisk bok. Den ger inte lika många skratt som första boken ändå kan man inte låta bli å läsa sida efter sida. Den är underhållande. En bladvändare. Bra skrivet Jonas.